A1

Verbet ha i svenska

Verbet Ha

Den här artikeln ingår i grammatikträdet för svenska på Settemila Lingue.

I korthet

Ha är ett oregelbundet verb med formerna ha, har, hade och haft. Det används både som huvudverb, till exempel i Jag har en hund och Vi hade roligt, och som hjälpverb (ett verb som hjälper till att bilda en verbform), till exempel i Hon har läst boken. Samma form används med alla personer: jag har, du har, vi har.

Översikt

Verbet ha hör till de mest användbara verben i svenskan. På A1-nivå behöver du framför allt kunna presensformen har för nutid och preteritumformen hade för dåtid. Med dem kan du tala om vad någon äger, vilka möjligheter och resurser någon har och hur en situation upplevs: Jag har en cykel, Har du tid? och Barnen hade roligt.

Ha ingår också i många fasta uttryck där betydelsen inte bara handlar om ägande. Den som har ont äger inte smärtan i bokstavlig mening, och den som har bråttom talar om sin situation. Sådana uttryck lär man sig bäst som hela fraser.

Dessutom fungerar ha som hjälpverb i perfekt och pluskvamperfekt. Perfekt kopplar något tidigare till nuet, som i Jag har ätit, medan pluskvamperfekt placerar något före en annan tidpunkt i det förflutna: Jag hade redan ätit. Den användningen hör främst till nästa steg i grammatiken, men det är viktigt att tidigt kunna se skillnaden mellan huvudverbet har och hjälpverbet har.

Så fungerar det

Verbets former

Infinitiv är verbets grundform, ofta den form som står efter att. Presens uttrycker vanligtvis nutid, preteritum uttrycker dåtid och supinum är den form som används efter har eller hade. Imperativ används i uppmaningar.

Form Ha Exempel
infinitiv ha Jag vill ha kaffe.
presens har Jag har kaffe hemma.
preteritum hade Jag hade kaffe hemma.
supinum haft Jag har haft mycket att göra.
imperativ ha Ha en fin kväll!

Verbet är oregelbundet: formerna skapas inte genom att bara lägga vanliga ändelser till stammen. Lär därför in serien som en rytm: ha–har–hade–haft.

Samma form för alla personer

Svenska verb ändras inte efter person eller antal. Subjektet (den eller det som meningen handlar om) kan vara jag, du, hon, vi eller något helt annat; verbformen är ändå densamma.

Subjekt Presens Preteritum
jag jag har jag hade
du du har du hade
han, hon, hen, den, det hon har hon hade
vi vi har vi hade
ni ni har ni hade
de de har de hade

Det finns alltså inga särskilda former för exempelvis han eller de. Detta gäller både när ha är huvudverb och när det är hjälpverb.

Ha som huvudverb

När ha är huvudverb bär det meningens centrala betydelse. Det kan bland annat uttrycka:

  • ägande eller tillhörighet: Mira har en bil.
  • relationer och egenskaper: Hon har två systrar. Huset har tre rum.
  • resurser och möjligheter: Vi har tid. Jag har råd.
  • upplevelser och tillstånd: Han har ont. De har roligt.
  • något planerat eller aktuellt: Jag har möte klockan nio.

Efter ha står ofta ett objekt (det som någon har), till exempel en bil i Hon har en bil. Men i fasta uttryck kan det som följer se annorlunda ut: ha ont i ryggen, ha bråttom och ha rätt.

Nutid med har och dåtid med hade

Använd har när situationen gäller nu eller brukar vara sann:

  • Jag har nyckeln nu.
  • Vi har lektion på tisdagar.
  • Hon har ofta ont i ryggen.

Använd hade när du placerar situationen i en avslutad eller tidigare tidsram:

  • Jag hade nyckeln i går.
  • Vi hade lektion förra tisdagen.
  • Hon hade ont i ryggen efter resan.

Tidsord som nu, i dag, i går och förra veckan hjälper ofta läsaren att förstå tiden, men verbformen måste ändå vara rätt.

Frågor och negation

I en ja- eller nej-fråga kommer verbet före subjektet:

Påstående Fråga
Du har tid. Har du tid?
Hon hade en biljett. Hade hon en biljett?

Med ett frågeord står frågeordet först, sedan verbet och därefter subjektet: Vad har du i väskan? och Varför hade de bråttom?

Vid negation står inte normalt efter det böjda verbet i en huvudsats (en sats som kan stå som en hel mening):

  • Jag har inte tid.
  • Leo hade inte sin telefon med sig.

I en bisats (en sats som är en del av en större mening) står inte normalt före det böjda verbet: Jag kommer inte eftersom jag inte har tid.

Ha som hjälpverb

När har eller hade följs av ett annat verb i supinum bildar orden tillsammans en sammansatt tempusform:

Tempus Mönster Exempel
perfekt har + supinum Vi har sett filmen.
pluskvamperfekt hade + supinum Vi hade sett filmen tidigare.

Här betyder har inte ägande. I Sara har läst boken är läst supinum av läsa, och hela verbfrasen har läst berättar om en tidigare handling med anknytning till nuet. I Sara hade läst boken innan kursen började skedde läsningen före en annan händelse i dåtid.

När ha självt används i perfekt får man har haft: Jag har haft samma cykel i tio år. I pluskvamperfekt blir det hade haft: Hon hade haft feber i flera dagar. Två former av samma verb efter varandra kan se ovant ut, men konstruktionen är helt normal.

Exempel i sammanhang

Svenska Innebörd med andra ord Kommentar
Jag har en hund. En hund tillhör mig. Ägande i presens.
Hon har ont i huvudet. Hennes huvud gör ont. Fast uttryck med ont i.
Vi har tid efter lunch. Vi är lediga och behöver inte skynda oss efter lunch. Tillgänglig tid.
Har ni kontanter? Finns det kontanter som ni kan använda? Ja- eller nej-fråga.
Amir har två bröder. Amir är bror till två personer. Familjerelation.
Lägenheten har en balkong. Det finns en balkong som hör till lägenheten. Del eller egenskap.
Jag har inte råd med en ny dator. Mina pengar räcker inte till en ny dator. Det fasta uttrycket ha råd.
Barnen hade roligt på festen. Barnen tyckte att festen var rolig. Upplevelse i dåtid.
Hon hade bråttom till tåget. Hon behövde skynda sig till tåget. Fast uttryck i preteritum.
Vi hade inget möte i går. Något möte var inte planerat för oss i går. Dåtid och negation.
Ha tålamod, bussen kommer snart. Vänta lugnt; bussen kommer snart. Imperativ.
Jag vill ha ett glas vatten. Jag önskar ett glas vatten. Infinitiv efter vill.
De har flyttat till Umeå. Flytten är genomförd och de bor nu i Umeå. Har som hjälpverb i perfekt.
När vi kom hade filmen börjat. Filmen började innan vi kom. Hade som hjälpverb i pluskvamperfekt.
Jag har haft den här jackan länge. Jackan har varit min under lång tid. Perfekt av verbet ha.

Vanliga misstag

Att böja verbet efter personen

  • Fel: Hon hare en katt.
  • Rätt: Hon har en katt.
  • Varför: Svenska verb har samma presensform för alla personer. Det heter jag har, hon har och de har.

Att använda har om en avslutad tid i dåtid

  • Fel: I går har jag mycket att göra.
  • Rätt: I går hade jag mycket att göra.
  • Varför: I går anger en avslutad tid i det förflutna. När ha är huvudverb används därför normalt preteritumformen hade.

Att glömma haft efter har

  • Fel: Jag har en bil i tio år.
  • Rätt: Jag har haft en bil i tio år.
  • Varför: Om innehavet började tidigare och fortsätter nu används ofta perfekt: har haft. Men om meningen bara beskriver nuläget räcker Jag har en bil.

Att blanda ihop huvudverb och hjälpverb

  • Fel: Vi har se filmen.
  • Rätt: Vi har sett filmen.
  • Varför: Efter hjälpverbet har ska det andra verbet stå i supinum. Supinum av se är sett, inte infinitiven se.

Att placera inte fel

  • Fel: Jag inte har tid.
  • Rätt: Jag har inte tid.
  • Varför: I en vanlig huvudsats står inte efter det böjda verbet. Jämför bisatsen i Jag stannar hemma eftersom jag inte har tid, där inte står före har.

Att använda ha i uttryck där svenska väljer vara

  • Fel: Jag har trettio år.
  • Rätt: Jag är trettio år.
  • Varför: Ålder uttrycks med vara på svenska. På liknande sätt säger man vanligen Jag är hungrig och Jag är törstig, inte att man ”har” hunger eller törst.

Användningsnotiser

Vanliga uttryck med ha

Många kombinationer med ha fungerar som färdiga byggstenar. Det är klokt att lära sig substantivet eller adjektivet tillsammans med verbet.

Uttryck Betydelse Exempel
ha ont i känna smärta i Jag har ont i knät.
ha bråttom behöva skynda sig Vi har bråttom till bussen.
ha tid kunna avsätta tid Har du tid att prata?
ha råd med ha tillräckligt med pengar De har råd med resan.
ha lust att vilja eller känna för att Jag har lust att gå ut.
ha rätt/fel säga eller tro något korrekt/felaktigt Du har rätt.
ha tur/otur få ett gynnsamt/ogynnsamt resultat Vi hade tur med vädret.
ha roligt trivas och bli road Ha roligt på festen!
ha svårt/lätt att uppleva något som svårt/lätt Hon har lätt att lära sig namn.

I uttrycket ha på sig handlar det om kläder eller något annat som bärs på kroppen: Han har på sig en blå skjorta. Ha med sig betyder att något följer med: Har du passet med dig? Orden på sig och med sig är en del av konstruktionen och bör inte utelämnas.

Har du eller har ni?

Verbformen har är densamma, men pronomenet visar vem frågan riktas till. Du används till en person. Ni används till flera personer: Har ni bokat bord? I nutida svenska används ni ibland artigt till en person, särskilt i service, men många föredrar vanligt du även i formella sammanhang. Undvik därför att anta att ni alltid är artigare.

Talspråk och skrift

I snabbt tal kan har uttalas kort och smälta samman med orden omkring. I skrift skriver man ändå har: Jag har inte sett den. Formen ha ersätter inte normalt presensformen i vårdad skrift, även om uttalet ibland gör skillnaden mindre tydlig.

Bortom grunderna: fördjupad användning

Följande behöver du inte behärska på A1-nivå, men formerna dyker tidigt upp i vanlig svenska.

Perfekt med eller utan tydlig nutidskoppling

Perfekt används ofta när resultatet är viktigt nu eller när tidsperioden ännu pågår:

  • Jag har tappat nyckeln. — nyckeln är borta nu.
  • Vi har haft tre möten i dag. — dagen betraktas som pågående.

Preteritum används ofta när händelsen placeras i en avslutad tidsperiod:

  • Jag tappade nyckeln i går.
  • Vi hade tre möten i måndags.

Det räcker alltså inte alltid att tänka ”tidigare = hade”. Först måste man avgöra om ha är huvudverb (vi hade möten) eller hjälpverb (vi hade planerat mötena), och därefter vilket tempus hela meningen behöver.

Dubbel ha-form

Kedjor som har haft och hade haft följer samma regler som andra perfektformer:

  • Jag har haft ont sedan i morse. — smärtan började tidigare och är relevant nu.
  • Jag hade haft bilen i en vecka när den gick sönder. — innehavet började före den senare händelsen.

I den första delen är har/hade hjälpverb; haft är supinum och bär betydelsen ”inneha” eller ”uppleva”.

Infinitiv efter att och andra verb

Grundformen ha används efter infinitivmärket att och efter många hjälpverb:

  • Det är bra att ha en reservplan.
  • Du måste ha biljett.
  • Hon vill ha mer kaffe.
  • De verkar ha gott om tid.

I perfekt infinitiv används ha tillsammans med supinum: Han verkar ha glömt mötet. Här uttrycker ha glömt att glömskan ligger före den tidpunkt som verkar gäller.

Utelämnat har i vissa bisatser

Särskilt i skriven svenska kan hjälpverbet har ibland utelämnas i en bisats utan att betydelsen går förlorad:

  • Boken som jag (har) läst var spännande.
  • När hon (har) avslutat kursen söker hon jobb.

Det andra verbet står fortfarande i supinum, läst eller avslutat. Som inlärare är det säkrast att först använda den fullständiga formen med har. Då blir både tidsrelationen och meningsbyggnaden tydlig.

Ha att göra med

Uttrycket ha att göra med har flera användningar. Frågan har att göra med ekonomin betyder att frågan gäller ekonomin. I Jag har mycket att göra betyder det i stället att många uppgifter väntar. Betydelsen avgörs av sammanhanget, så lär gärna in hela meningen i stället för att tolka varje ord separat.

Övningstips

  1. Bygg två tidsrader. Skriv fem meningar med har om i dag och gör sedan om dem till meningar med hade om i går: I dag har jag tid → I går hade jag tid.
  2. Lär fraser, inte bara verbformen. Gör små kort med hela uttryck som ha ont i, ha råd med, ha lust att och ha med sig. Byt sedan person och tid utan att ändra verbet efter personen: jag har, de har, hon hade.
  3. Sortera huvudverb och hjälpverb. När du möter har i en text, stryk under ordet efter. Ett substantiv eller uttryck som i har en bil och har bråttom visar ofta huvudverb. Ett supinum som i har köpt visar hjälpverb.

Relaterade begrepp

  • Förkunskap: Personliga pronomen — hjälper dig att se vem som har något eller upplever ett tillstånd.
  • Nästa steg: Perfekt — bygger vidare på hjälpverbet har tillsammans med supinum.

Förkunskapskrav

Personliga pronomen på svenskaA1

Begrepp som bygger vidare på detta

Fler A1-begrepp

Detta begrepp på andra språk

Jämför på alla språk