Infinitivkonstruktioner i svenskan
Infinitivkonstruktioner
Den här artikeln ingår i grammatikträdet för svenska på Settemila Lingue.
Kort sagt
En infinitivkonstruktion bygger på verbets infinitiv (grundformen, till exempel läsa eller förstå). Uttrycken för att, utan att, genom att och i stället för att följs av infinitiv och anger oftast syfte, frånvaro av en handling, tillvägagångssätt eller ett alternativ: Hon ringde för att fråga, Han gick utan att svara.
Översikt
Infinitiv är den form av verbet som står i ordlistor: arbeta, se, komma. En infinitivfras är en grupp ord som har en infinitiv som kärna, exempelvis att förstå frågan eller att snabbt hitta rätt adress. Frasen böjs inte efter person eller tid. Det är resten av meningen som visar vem som utför handlingen och när den sker.
På B2-nivå räcker det inte alltid att sätta att framför ett verb. Man behöver också kunna använda längre konstruktioner som binder ihop två handlingar. För att visar ett mål, utan att visar vad som inte sker, genom att visar hur något sker och i stället för att ställer en handling mot ett valt eller rekommenderat alternativ. De här konstruktionerna gör det möjligt att uttrycka samband kortare och smidigare än med två fullständiga satser.
Oftast är den person eller sak som gör något densamma i infinitivfrasen som i huvudsatsen: i Sara stannade för att hjälpa till är det Sara som både stannar och hjälper. Detta underförstådda samband är centralt. När handlingarna har olika utförare behövs vanligen en bisats (en sats som är en del av en större mening) med ett eget subjekt och ett böjt verb.
Så fungerar det
Grundmönstret
Ett subjekt är den person eller sak som utför handlingen eller som meningen handlar om. I följande konstruktioner nämns subjektet normalt i huvudsatsen men inte en gång till i infinitivfrasen.
| Konstruktion | Grundmönster | Funktion | Exempel |
|---|---|---|---|
| för att | huvudsats + för att + infinitiv | syfte eller mål | Vi sparar för att kunna resa. |
| utan att | huvudsats + utan att + infinitiv | en handling som inte sker | Hon gick utan att säga något. |
| genom att | huvudsats + genom att + infinitiv | sätt eller medel | Du lär dig genom att öva. |
| i stället för att | huvudsats + i stället för att + infinitiv | ett bortvalt alternativ | Han tog tåget i stället för att flyga. |
Infinitiven kan stå ensam, men den kan också följas av ett objekt (den eller det som handlingen riktas mot), en verbpartikel eller andra bestämningar:
- för att läsa
- för att läsa rapporten
- för att läsa igenom rapporten noggrant
- utan att slå på datorn
I partikelverb hör partikeln ihop med verbet. Det heter därför utan att ge upp och för att ta reda på svaret, inte bara utan att ge eller för att ta.
För att: mål och avsikt
För att + infinitiv svarar ofta på frågan i vilket syfte?
- Jag öppnade fönstret för att få in frisk luft.
- De bokade bord för att slippa vänta.
- Hon talade långsamt för att alla skulle förstå.
Det sista exemplet ser annorlunda ut. När syftet gäller någon annan eller när ett eget subjekt behöver uttryckas, används ofta för att följt av en fullständig bisats: för att alla skulle förstå. Här är alla subjekt och skulle förstå ett böjt verbled. Jämför:
| Samma utförare | Eget subjekt i bisatsen |
|---|---|
| Hon stannade för att hjälpa. | Hon stannade för att vi skulle få hjälp. |
| Jag viskar för att inte störa. | Jag viskar för att barnet inte ska vakna. |
För att kan också inleda en orsakssats, särskilt i vardagligt språk: Jag gick hem för att jag var trött. Då betyder uttrycket ungefär eftersom, och det följs av subjektet jag och det böjda verbet var. Detta är inte en infinitivkonstruktion. Skillnaden blir tydlig i paret Jag gick hem för att vila (målet var vila) och Jag gick hem för att jag var trött (tröttheten var orsaken).
Utan att: något uteblir
Utan att + infinitiv berättar att en handling inte äger rum samtidigt med, före eller som följd av huvudhändelsen:
- Han lämnade rummet utan att säga hej då.
- Hon löste problemet utan att be om hjälp.
- De kunde gå in utan att visa legitimation.
Konstruktionen är redan nekande till sin betydelse. Därför behövs normalt inget inte: utan att svara betyder att personen inte svarade. Utan att inte svara blir en dubbel negation och kräver ett mycket särskilt sammanhang.
Om den uteblivna handlingen har ett eget subjekt används en bisats: Vi kom in utan att någon såg oss. Jämför Vi kom in utan att bli sedda, där det fortfarande är vi som hör ihop med båda handlingarna, men infinitiven står i passiv form.
Genom att: metod och medel
Genom att + infinitiv förklarar hur ett resultat uppnås eller vilket medel som används:
- Vi minskade kostnaderna genom att planera bättre.
- Hon förbättrade sitt uttal genom att lyssna och härma.
- Du loggar in genom att trycka på knappen.
Skillnaden mellan för att och genom att är skillnaden mellan mål och metod:
- Jag läser varje dag för att utöka mitt ordförråd. — ett mål
- Jag utökar mitt ordförråd genom att läsa varje dag. — en metod
Ibland kan samma situation beskrivas på båda sätten, men perspektivet ändras. Fråga varför? om du söker syftet och hur? om du söker metoden.
I stället för att: ett alternativ väljs bort
I stället för att + infinitiv jämför det som faktiskt sker eller bör ske med en annan möjlig handling:
- Vi lagade mat hemma i stället för att äta ute.
- I stället för att klaga kan du föreslå en lösning.
- Hon ringde i stället för att skicka ett meddelande.
Både i stället och istället förekommer och accepteras. Den särskrivna formen i stället är tydlig i formell text och används genomgående här. Konstruktionen kan stå först eller sist i meningen. När den står först kommer huvudsatsens finita verb ändå på andra plats: I stället för att vänta tog vi bussen. Det böjda verbet tog står alltså före subjektet vi.
Infinitiv efter opersonliga uttryck
Infinitivfrasen kan också vara det som värderas, bedöms eller beskrivs:
- Det är svårt att förstå instruktionen.
- Det var roligt att träffa er.
- Det känns tryggt att ha en plan.
- Det tar tid att lära sig ett språk.
Ordet det är här ett formellt subjekt: det fyller subjektets plats, medan att förstå instruktionen eller att lära sig ett språk bär det huvudsakliga innehållet. I en mer formell eller tung stil kan infinitivfrasen stå först: Att erkänna ett misstag kan vara svårt.
Inte och andra småord
När infinitivens handling ska nekas står inte normalt efter att och före infinitiven:
- Jag stängde av ljudet för att inte väcka barnen.
- Hon bestämde sig för att inte svara direkt.
- I stället för att inte säga något förklarade han vad som hänt.
Andra satsadverb, alltså ord som kommenterar hela handlingen, placeras ofta på samma plats: för att kanske hinna, utan att ens fråga, genom att alltid kontrollera källan. Objekt och verbpartiklar kommer på sina vanliga platser efter verbet: för att hjälpa henne, utan att logga in.
Exempel i sammanhang
| Exempel | Betydelse med andra ord | Kommentar |
|---|---|---|
| Jag kom för att hjälpa. | Mitt syfte med att komma var att hjälpa. | Samma person kommer och hjälper. |
| Han gick utan att säga hej då. | Han gick, och han sade inte hej då. | Utan att visar vad som uteblev. |
| I stället för att klaga, gör något. | Klaga inte; välj att handla. | Kommat ger en tydlig paus men kan utelämnas. |
| Det är svårt att förstå. | Själva förståelsen är svår. | Infinitivfras efter ett opersonligt uttryck. |
| Vi tog en taxi för att hinna till mötet. | Målet med taxiresan var att komma i tid. | Syfte med för att. |
| Hon gick hem tidigt för att hon mådde dåligt. | Hon gick hem på grund av att hon mådde dåligt. | Orsaksbisats, inte infinitivkonstruktion. |
| Jag skrev ner adressen för att inte glömma den. | Jag ville förhindra att jag glömde adressen. | Inte står före infinitiven. |
| Barnet öppnade paketet utan att vänta på de andra. | Barnet väntade inte innan paketet öppnades. | Infinitivfrasen har samma underförstådda subjekt. |
| Vi löste frågan genom att jämföra två alternativ. | Jämförelsen var metoden som gav lösningen. | Sätt eller medel. |
| Hon cyklar i stället för att ta bilen. | Hon väljer cykeln och väljer bort bilen. | Två alternativ ställs mot varandra. |
| Det var skönt att slippa stressa. | Att inte behöva stressa kändes skönt. | Infinitiven är innehållet i värderingen. |
| För att lyckas behöver du öva regelbundet. | Regelbunden övning behövs för framgång. | Inledande syftesfras; verbet kommer före subjektet. |
| De lämnade byggnaden utan att bli upptäckta. | Ingen upptäckte dem när de lämnade byggnaden. | Passiv infinitiv med bli. |
| Efter att ha läst avtalet skrev hon under. | Först läste hon avtalet; därefter skrev hon under. | Perfekt infinitiv visar att den första handlingen redan var klar. |
Vanliga misstag
Att utelämna att i de fasta förbindelserna
- Fel: Vi tränar för vinna matchen.
- Rätt: Vi tränar för att vinna matchen.
- Varför: I för att, utan att, genom att och i stället för att är att en del av konstruktionen. Att infinitivmärket kan utelämnas efter exempelvis kan och måste gäller inte här.
Att blanda ihop mål och orsak
- Otydligt eller fel i den avsedda betydelsen: Jag stannade hemma för att vara sjuk.
- Rätt om orsaken avses: Jag stannade hemma för att jag var sjuk.
- Rätt om målet avses: Jag stannade hemma för att vila.
- Varför: Infinitiven efter för att uttrycker normalt avsikt. En redan existerande orsak uttrycks med en bisats, gärna med eftersom när man vill undvika tvetydighet.
Att ge infinitivfrasen fel underförstått subjekt
- Ologiskt: För att hinna med tåget måste väskan packas snabbt.
- Tydligt: För att hinna med tåget måste vi packa väskan snabbt.
- Varför: Den som ska hinna är vi, inte väskan. Skriv ut rätt utförare i huvudsatsen när sambandet annars blir oklart.
Att använda rak ordföljd efter en inledande fras
- Fel: I stället för att vänta vi tog bussen.
- Rätt: I stället för att vänta tog vi bussen.
- Varför: Den inledande infinitivfrasen upptar första platsen. I en svensk huvudsats kommer det finita, alltså tidsböjda, verbet då före subjektet.
Att sätta inte efter hela infinitivfrasen
- Fel: Hon viskade för att väcka barnet inte.
- Rätt: Hon viskade för att inte väcka barnet.
- Varför: När infinitivhandlingen nekas står inte normalt före infinitiven.
Att välja för att när metoden avses
- Mindre träffsäkert: Han blev bättre på svenska för att tala varje dag.
- Rätt: Han blev bättre på svenska genom att tala varje dag.
- Varför: Det dagliga talandet är metoden som ledde till resultatet. För att skulle i första hand ange hans mål.
Bruksnotiser
I vardagligt tal väljer man ofta en fullständig sats om den känns lättare att följa: Hon gick utan att hon sade något kan förekomma, men när subjektet är detsamma låter Hon gick utan att säga något oftast smidigare. I formell sakprosa är kompakta infinitivfraser vanliga, men flera långa fraser efter varandra kan göra texten tung. Då är det bättre att dela meningen.
Komma sätts inte automatiskt mellan en inledande infinitivfras och huvudsatsen: För att få rabatt måste du boka i förväg. Ett komma kan användas för en tydlig paus, kontrast eller för att underlätta läsningen i en lång mening. I korta neutrala meningar behövs det sällan. Därför är både konceptets uppmaning I stället för att klaga, gör något och varianten utan komma möjliga; utan komma är ofta det neutralare valet i löptext.
För att är mycket vanligt både i tal och skrift. Genom att är särskilt användbart i instruktioner, rapporter och förklaringar. I stället för att uttrycker en tydlig kontrast och kan ibland låta kritiskt när det riktas mot en person: I stället för att klaga kan du hjälpa till. Tonfallet och sammanhanget avgör om meningen uppfattas som ett vänligt råd eller en tillrättavisning.
Fördjupning
Perfekt infinitiv
Perfekt infinitiv beskriver en infinitivhandling som redan har avslutats. Den bildas med ha + supinum, där supinum är verbformen som också används efter har och hade: ha läst, ha gjort, ha kommit.
- Hon bad om ursäkt för att ha kommit sent.
- Han gick utan att ha sagt vad han tyckte.
- Efter att ha avslutat mötet ringde vi kunden.
Konstruktionen är vanlig när tidsordningen behöver vara tydlig. I tal väljer man ofta en fullständig sats i stället: Efter att vi hade avslutat mötet ringde vi kunden.
Passiv infinitiv
En infinitiv kan vara passiv, alltså beskriva att subjektet utsätts för handlingen snarare än utför den:
- Alla vill bli respekterade.
- Filen krypterades för att skyddas mot obehörig åtkomst.
- De gick in utan att upptäckas.
Passiv infinitiv bildas ofta med verbets s-form, som upptäckas och skyddas, eller med bli + perfekt particip, som bli respekterad. Ett perfekt particip är en form som beskriver resultatet av en handling, här respekterad.
Infinitivfrasen som subjekt eller beskrivning
Infinitiven kan stå först som subjekt: Att lyssna är lika viktigt som att tala. Den kan också beskriva ett substantiv: Jag behöver något att läsa eller Det finns mycket att göra. I uttryck som Boken är lätt att läsa har formen en passiv innebörd: boken är lätt för någon att läsa, trots att infinitiven läsa inte har passiv form.
När flera infinitiver samordnas behöver att inte alltid upprepas: Hon försökte att lyssna och förstå. Upprepning kan däremot skapa kontrast eller göra en lång mening tydligare: Målet är att minska kostnaderna och att förbättra kvaliteten. Efter de sammansatta uttrycken i den här artikeln behålls själva förbindelsen: för att lyssna och förstå, inte för lyssna och förstå.
Syfte utan en avsiktlig person
Även föremål, regler och åtgärder kan presenteras med ett syfte: Knappen används för att starta maskinen och Reglerna ändrades för att öka säkerheten. Grammatiskt är sådana meningar vanliga och naturliga. Om formuleringen gör det oklart vem som ska utföra handlingen kan en bisats vara bättre: Reglerna ändrades för att personalen skulle kunna arbeta säkrare.
Övningstips
- Bygg fyrgrupper. Välj en vardaglig handling och skriv fyra meningar: en med för att, en med utan att, en med genom att och en med i stället för att. Kontrollera om samma person verkligen utför båda handlingarna.
- Fråga mål eller metod. Ta meningar ur en tidning eller podd och fråga varför? respektive hur?. Svara med för att när du anger målet och med genom att när du anger metoden.
- Gör om två satser till en fras. Börja med Maja öppnade mejlet. Hon svarade inte. och skriv Maja öppnade mejlet utan att svara. Gör sedan motsatsen och skriv ut en fullständig bisats när handlingarna har olika subjekt.
Relaterade begrepp
- Förkunskap: Infinitiv med att — grunden för infinitivformen, infinitivmärket att och de fall där att utelämnas.