B2

Subjonctif passé i franska

Subjonctif Passé

Den här artikeln ingår i grammatikträdet för franska på Settemila Lingue.

Kort sagt

Subjonctif passé används när en avslutad eller tidigare handling står i ett sammanhang som kräver konjunktiv: Je suis content qu'il soit venu (Jag är glad att han kom). Formen byggs med avoir eller être i presens konjunktiv plus perfektparticip: ait parlé, soit parti. Det är uttrycket före eller kring bisatsen som utlöser konjunktiv; tidsförhållandet avgör om du väljer presensformen eller den sammansatta dåtidsformen.

Översikt

Konjunktiv är ett modus (ett sätt att framställa en handling, till exempel som önskad, betvivlad eller känslomässigt värderad) och inte bara ett tempus. I franska används den ofta i en bisats med que efter uttryck för känsla, vilja, nödvändighet, tvivel eller efter vissa konjunktioner. På B1-nivå möter man främst presens konjunktiv, som i Il faut que tu viennes (Du måste komma).

På B2-nivå behövs också subjonctif passé, ofta kallat perfekt konjunktiv på svenska. Det visar normalt att bisatsens handling är avslutad eller ligger före den tidpunkt man talar om: Je doute qu'il ait compris (Jag tvivlar på att han har förstått). Ett perfektparticip är verbformen i exempelvis parlé, fini, venu och pris; den motsvarar den form som också används i passé composé.

Svenskan har bara några få rester av levande konjunktiv, som vore och leve. Därför översätts fransk konjunktiv ofta med en helt vanlig svensk verbform: Jag beklagar att hon gick eller Jag tvivlar på att han har förstått. För en svenskspråkig inlärare är det alltså viktigt att inte leta efter en särskild svensk form, utan att först känna igen den franska utlösaren och sedan avgöra tidsförhållandet.

Så fungerar det

Grundformeln

Subjonctif passé bildas på samma övergripande sätt som passé composé, men hjälpverbet står i presens konjunktiv:

subjekt + avoir/être i presens konjunktiv + perfektparticip

Ett subjekt är den person eller sak som utför handlingen eller befinner sig i ett tillstånd. Ett hjälpverb är här avoir eller être, som tillsammans med participet bygger den sammansatta verbformen.

Person avoir i konjunktiv Exempel med parler être i konjunktiv Exempel med venir
je aie que j'aie parlé sois que je sois venu(e)
tu aies que tu aies parlé sois que tu sois venu(e)
il/elle/on ait qu'il ait parlé soit qu'elle soit venue
nous ayons que nous ayons parlé soyons que nous soyons venu(e)s
vous ayez que vous ayez parlé soyez que vous soyez venu(e)(s)
ils/elles aient qu'ils aient parlé soient qu'elles soient venues

Lägg särskilt märke till att aie, aies, ait uttalas likadant, liksom aient i de flesta sammanhang. Stavningen visar däremot vilken person formen tillhör. Former med être måste också skiljas från indikativ: il est venu betyder att han kom eller har kommit, medan qu'il soit venu är konjunktivformen i en bisats.

Valet mellan avoir och être

Samma hjälpverb används som i passé composé:

  • De flesta verb tar avoir: qu'elle ait compris, que nous ayons attendu.
  • En grupp rörelse- och förändringsverb tar être, bland annat aller, venir, arriver, partir, naître, mourir och rester: qu'ils soient partis.
  • Reflexiva verb, alltså verb med se där handlingen riktas tillbaka mot eller berör subjektet, tar être: qu'elle se soit levée, que nous nous soyons rencontrés.

Participets kongruens

Kongruens betyder att en form anpassas efter exempelvis genus och antal. Med être böjs participet normalt efter subjektet:

  • Je regrette qu'elle soit partie.
  • Nous sommes ravis qu'ils soient arrivés.
  • Bien qu'elles se soient excusées, la tension reste palpable.

Med avoir är participet normalt oförändrat: qu'elle ait parlé, qu'ils aient fini. Men om ett direkt objekt står före verbet kongruerar participet med det. Ett direkt objekt är den person eller sak som handlingen träffar direkt, utan en preposition som à eller de:

  • Je suis contente qu'elle les ait écrites. Här syftar les på exempelvis les lettres, så det blir écrites.
  • Les décisions qu'il a prises följer samma regel, även om verbformen i just den frasen är indikativ.

För reflexiva verb beror kongruensen på vilken funktion reflexivpronomenet har. Jämför qu'elles se soient rencontrées men qu'elles se soient parlé: i se parler är se indirekt objekt, eftersom man säger parler à quelqu'un. Detta är en senare detalj som är värd att kontrollera i skrift, men den ändrar inte själva bildningen av subjonctif passé.

När används formen?

Två beslut måste hållas isär:

  1. Kräver sammanhanget konjunktiv? Exempel är être content que, regretter que, douter que, il faut que, bien que och avant que.
  2. Är bisatsens handling avslutad eller tidigare i förhållande till referenspunkten? Då väljer man subjonctif passé i stället för presens konjunktiv.
Samtidig, pågående eller senare handling Avslutad eller tidigare handling
Je suis content qu'il soit ici. — Jag är glad att han är här. Je suis content qu'il soit venu. — Jag är glad att han kom.
Je doute qu'elle comprenne. — Jag tvivlar på att hon förstår. Je doute qu'elle ait compris. — Jag tvivlar på att hon har förstått.
Il faut que vous envoyiez le dossier. — Ni måste skicka handlingarna. Il faut que vous ayez envoyé le dossier avant vendredi. — Ni måste ha skickat handlingarna före fredag.

Orden ”dåtid” och ”perfekt” kan vara vilseledande om man tänker enbart på kalendern. Subjonctif passé uttrycker ofta anterioritet (att något ligger före en annan tidpunkt). Därför kan det syfta på framtiden: Il faut que tu aies terminé demain à midi betyder att du måste ha blivit klar senast i morgon klockan tolv.

Ordföljd och nekning

Objektspronomen och nekning placeras kring hjälpverbet, inte kring participet:

  • Je suis surpris qu'elle ne l'ait pas appelé.
  • Nous doutons qu'il leur en ait parlé.
  • Elle regrette que vous ne soyez jamais venus.

I ne l'ait pas appelé står alltså l' före ait, medan pas står efter hjälpverbet. Samma princip gäller andra sammansatta tempus.

Exempel i sammanhang

Franska Svenska Kommentar
Je suis content qu'il soit venu. Jag är glad att han kom. Känsla inför en avslutad handling.
Je regrette qu'elle soit partie si tôt. Jag beklagar att hon gick så tidigt. Regretter que följs av konjunktiv.
Bien qu'il ait travaillé dur, il n'a pas réussi. Trots att han arbetade hårt lyckades han inte. Bien que kräver konjunktiv.
Avant qu'il ait fini son rapport, le serveur est tombé en panne. Innan han hade avslutat sin rapport kraschade servern. Den avsedda slutpunkten hade ännu inte nåtts.
Nous doutons qu'ils aient compris les instructions. Vi tvivlar på att de har förstått instruktionerna. Tvivel om ett tidigare resultat.
Elle est surprise que tu ne l'aies pas appelée. Hon är förvånad över att du inte ringde henne. Nekningen omsluter hjälpverbet.
Il faut que vous ayez envoyé le dossier avant vendredi. Ni måste ha skickat handlingarna före fredag. Avslutat senast vid en framtida tidsgräns.
Quoiqu'elles se soient excusées, il reste méfiant. Fastän de har bett om ursäkt är han fortfarande misstänksam. Reflexivt verb med être.
C'est le meilleur film que j'aie vu cette année. Det är den bästa film jag har sett i år. Konjunktiv är vanlig efter en värderande superlativ.
Je ne crois pas qu'il ait menti. Jag tror inte att han har ljugit. Nekad åsikt leder ofta till konjunktiv.
Je cherchais quelqu'un qui ait déjà travaillé au Sénégal. Jag sökte någon som redan hade arbetat i Senegal. Den sökta personen är obestämd eller kanske inte finns.
Nous sommes ravis que vous soyez venus malgré la neige. Vi är glada att ni kom trots snön. Venus kongruerar här med ett pluraliskt vous.
J'étais étonnée qu'elle ait accepté si vite. Jag var förvånad över att hon hade tackat ja så snabbt. Modern franska använder samma form efter en huvudverbform i dåtid.
Attends ici jusqu'à ce qu'ils aient terminé. Vänta här tills de är klara. Handlingen ska vara avslutad före nästa steg.

Vanliga misstag

1. Indikativ efter ett uttryck som kräver konjunktiv

  • Fel: Je suis content qu'il est venu.
  • Rätt: Je suis content qu'il soit venu.
  • Varför: Être content que uttrycker en känslomässig värdering och följs av konjunktiv. Svenskan visar inte skillnaden i verbformen, vilket gör misstaget lätt att missa.

2. Presens konjunktiv för en redan avslutad handling

  • Mindre träffsäkert: Je doute qu'il comprenne le message om du menar att han kanske inte har förstått ett meddelande som redan skickats.
  • Rätt: Je doute qu'il ait compris le message.
  • Varför: Comprenne beskriver snarare ett samtidigt eller ännu aktuellt förstående; ait compris framhäver det föregående resultatet.

3. Fel hjälpverb

  • Fel: Je regrette qu'elle ait partie.
  • Rätt: Je regrette qu'elle soit partie.
  • Varför: Partir bildar sammansatta tempus med être, precis som i elle est partie.

4. Glömd kongruens med être

  • Fel: Nous sommes heureux qu'elles soient arrivé.
  • Rätt: Nous sommes heureux qu'elles soient arrivées.
  • Varför: Med être anpassas participet efter subjektet: femininum plural ger -ées.

5. Konjunktiv efter varje svensk ”att”-sats

  • Fel: Je sais qu'il ait fini.
  • Rätt: Je sais qu'il a fini.
  • Varför: Savoir que presenterar innehållet som känt och tar normalt indikativ. Det är inte ordet que i sig som utlöser konjunktiv.

6. Konjunktiv efter après que

  • I vårdad standardskrift: Après qu'il a signé le contrat, nous avons fêté l'accord.
  • Inte den rekommenderade normen: Après qu'il ait signé le contrat...
  • Varför: Après que följs traditionellt av indikativ eftersom handlingen framställs som inträffad. Konjunktiv hörs ofta efter uttrycket i nutida franska, delvis genom påverkan från avant que, men indikativ är det säkra valet i formell skrift.

Användning och nyanser

Subjonctif passé säger inte att talaren tror att handlingen är overklig. I Je regrette qu'elle soit partie är hennes avresa ett faktum; konjunktiven kommer av talarens känslomässiga förhållande till faktumet. På samma sätt kan bien qu'il ait plu handla om ett helt verkligt regn. Modusval och sanningshalt är alltså inte samma sak.

Efter nekade eller frågande tanke- och åsiktsverb är konjunktiv vanligt: Je ne pense pas qu'il ait compris och Crois-tu qu'elle soit déjà partie ? Indikativ kan förekomma när talaren tydligt håller innehållet för sant. Valet speglar då graden av säkerhet och hur påståendet presenteras, inte bara en mekanisk regel.

Efter espérer que används däremot normalt indikativ i jakande satser: J'espère qu'il est arrivé eller J'espère qu'il arrivera bientôt. Svenskans ”jag hoppas att” kan kännas som ett typiskt önskeuttryck, men franskan behandlar just espérer annorlunda än souhaiter que: Je souhaite qu'il vienne à l'heure.

Tidsord som déjà, enfin, jamais och avant vendredi hjälper ofta till att visa att resultatet står i fokus. Själva formen kan dock räcka: Je suis heureux que tu sois venu betonar att besöket ägde rum, medan Je suis heureux que tu viennes kan betyda att du kommer nu, regelbundet eller vid ett senare tillfälle beroende på sammanhanget.

Fördjupning

Samma form efter ett huvudverb i dåtid

I modern talad och skriven franska används subjonctif passé även när huvudverbet står i dåtid:

  • J'étais ravi qu'elle soit venue.
  • Il regrettait que nous ayons refusé.

Äldre eller mycket litterär franska kan i stället använda plus-que-parfait du subjonctif: J'étais ravi qu'elle fût venue. Formen förekommer i klassisk litteratur och högtidlig stil, men en nutida inlärare behöver främst kunna känna igen den. Qu'elle soit venue är det naturliga aktiva valet i vanlig nutida franska.

Relativsatser och värderingar

Konjunktiv kan förekomma i en relativsats när det som söks är osäkert, önskat eller unikt enligt talarens värdering:

  • Je cherche un assistant qui ait déjà vécu en France.
  • C'est la décision la plus courageuse qu'elle ait prise.

Jämför Je connais un assistant qui a vécu en France, där personen är identifierad och erfarenheten läggs fram som ett faktum. Här är det alltså inte relativpronomenet qui eller que som ensamt styr formen, utan hela betydelsen.

Passiv form

En avslutad handling kan samtidigt stå i passiv, alltså beskrivas ur mottagarens perspektiv. Då får man två particip i följd:

  • Je doute que le colis ait été envoyé. — Jag tvivlar på att paketet har skickats.
  • Elle est ravie que sa proposition ait été acceptée. — Hon är glad att hennes förslag har godkänts.

Ait är konjunktivformen av avoir, été är particip av être och envoyé/acceptée är huvudverbets particip. I passiv form kongruerar det sista participet med subjektet: la proposition ... acceptée.

Avant que och ne explétif

I formell franska kan avant que följas av ett så kallat ne explétif, ett ne som inte gör satsen nekande: Partez avant qu'il n'ait fini. Betydelsen är fortfarande ”Gå innan han har avslutat”, inte ”innan han inte har avslutat”. Detta ne är vanligast i vårdad skrift och kan utelämnas: avant qu'il ait fini. Lägg inte till pas om du inte verkligen vill uttrycka en negation.

Övningstips

  1. Träna två beslut i taget. Ta en utlösare, till exempel je doute que, och skriv ett par: Je doute qu'il comprenne samt Je doute qu'il ait compris. Förklara för dig själv vad som är samtidigt och vad som är avslutat.
  2. Bygg former från passé composé. Börja med elle est partie eller ils ont répondu och byt bara hjälpverbet till konjunktiv: qu'elle soit partie, qu'ils aient répondu. Kontrollera sedan participets kongruens.
  3. Lyssna efter hjälpverbet. I poddar och samtal är ait/aient och soit/soient tydligare signaler än många verbändelser. Samla hela fraser som bien qu'il ait... och je suis ravi que vous soyez... i stället för att memorera isolerade former.

Relaterade grammatikområden

  • Förkunskap: Presens konjunktiv — ger utlösarna och formerna aie, sois, fasse, vienne som subjonctif passé bygger vidare på.

Förkunskapskrav

Presens konjunktiv i franskaB1

Fler B2-begrepp

Detta begrepp på andra språk

Jämför på alla språk