C1

Fransk tempusföljd: concordance des temps

Concordance des Temps

Den här artikeln ingår i grammatikträdet för franska på Settemila Lingue.

Kort sagt

Fransk concordance des temps visar om det som händer i en bisats är samtidigt med, tidigare än eller senare än handlingen i huvudsatsen. Efter ett verb i dåtid blir neutrala mönster ofta imparfait för samtidighet, plus-que-parfait för något tidigare och conditionnel présent för något senare: Il a dit qu'il travaillait, qu'il avait fini et qu'il reviendrait. I modern franska styr dock både tidsrelationen och talarens aktuella perspektiv; det handlar alltså inte om att automatiskt flytta varje tempus ett steg bakåt.

Översikt

En huvudsats kan stå ensam, medan en bisats är en underordnad sats som hör till huvudsatsen. I Elle affirme qu'il viendra är elle affirme huvudsats och qu'il viendra bisats. Tempusföljden beskriver hur verbformen i bisatsen väljs i förhållande till huvudsatsens tid och till den verkliga tidslinjen.

Detta blir särskilt viktigt i indirekt tal, alltså när man återger vad någon sade utan citattecken. Jämför Il dit : « Je viendrai » med Il dit qu'il viendra och Il a dit qu'il viendrait. När anföringsverbet flyttas från nutid till dåtid ändras framtiden normalt från futur simple till conditionnel présent. Konditionalis är här inte främst ett uttryck för ett villkor, utan en framtid sedd från en punkt i det förflutna.

På C1-nivå behöver man dessutom kunna skilja neutral nutida franska från äldre litterär tempusföljd. I vardagligt och modernt skriftspråk säger man vanligtvis Il voulait qu'elle vienne. I klassiskt litterärt språk kan samma relation uttryckas med imperfekt konjunktiv: Il voulait qu'elle vînt. Konjunktiv (subjonctif) är ett verbmodus, det vill säga ett sätt att framställa handlingen, som bland annat används efter vilja, nödvändighet och känsla.

Så fungerar det

Börja med tidsrelationen

Välj inte bisatsens tempus bara genom att titta på huvudsatsens form. Fråga först hur bisatsens händelse ligger i tiden:

  1. Samtidighet: båda skeendena pågår vid samma referenstid.
  2. Anterioritet: bisatsens skeende har inträffat tidigare.
  3. Posterioritet: bisatsens skeende inträffar senare.
Relation Huvudsats i nutid Huvudsats i dåtid
Samtidighet Je sais qu'il travaille. Je savais qu'il travaillait.
Tidigare skeende Je sais qu'il a travaillé. Je savais qu'il avait travaillé.
Senare skeende Je sais qu'il travaillera. Je savais qu'il travaillerait.
Senare och då avslutat Je sais qu'il aura terminé à midi. Je savais qu'il aurait terminé à midi.

Den sista formen är conditionnel passé: konditionalis av avoir eller être plus ett perfektparticip (formen som exempelvis motsvarar terminé, venu eller partie). Här fungerar den som futur antérieur dans le passé, ungefär ”framtid perfekt i förfluten tid”: något skulle redan vara avslutat vid en senare tidpunkt.

När huvudsatsen står i nutid eller framtid

Med ett anförings-, tanke- eller perceptionsverb i presens följer bisatsen normalt sin egen tidsrelation utan någon bakåtförskjutning:

  • Elle dit qu'elle est prête. — Hon säger att hon är klar.
  • Elle dit qu'elle a déjà mangé. — Hon säger att hon redan har ätit.
  • Elle dit qu'elle partira demain. — Hon säger att hon ska resa i morgon.

Samma princip gäller ofta när huvudsatsen står i futurum: Il comprendra que nous avons agi trop vite betyder att han senare kommer att förstå något om en redan avslutad handling.

När huvudsatsen står i dåtid

I neutral indirekt återgivning används följande kärnmönster:

Direkt yttrande Indirekt återgivning efter dåtid Funktion
« Je suis fatiguée. » Elle a dit qu'elle était fatiguée. Presens blir imparfait: samtidighet med talögonblicket
« J'ai perdu mes clés. » Elle a dit qu'elle avait perdu ses clés. Passé composé blir plus-que-parfait: tidigare skeende
« Je reviendrai. » Elle a dit qu'elle reviendrait. Futur blir conditionnel présent: framtid i förfluten tid
« J'aurai fini avant midi. » Elle a dit qu'elle aurait fini avant midi. Futur antérieur blir conditionnel passé

Imparfait betyder här inte nödvändigtvis vana eller en lång bakgrundshandling. I Elle a dit qu'elle était malade markerar det i första hand att sjukdomen var samtidig med det hon sade. Plus-que-parfait placerar däremot en handling före en annan tidpunkt i dåtiden: Elle a expliqué qu'elle avait oublié le rendez-vous.

Conditionnel présent bildas med futurumstam och ändelserna från imparfait: viendrait, ferait, pourrait. Conditionnel passé bildas med aurait eller serait plus perfektparticip: aurait terminé, serait parti. Med hjälpverbet être böjs participet efter subjektets genus och antal: elle serait partie, ils seraient venus.

Perspektiv kan väga tyngre än mekanisk bakåtförskjutning

Modern franska tillåter att presens eller futurum behålls när innehållet fortfarande gäller och talaren själv står bakom uppgiften:

  • Le professeur a rappelé que la Terre tourne autour du Soleil. — Presens passar eftersom detta är en allmängiltig sanning.
  • Ce matin, Léa m'a confirmé qu'elle viendra ce soir. — Futurum kan behållas eftersom ankomsten fortfarande ligger i framtiden när meningen yttras.

Den mer neutralt refererande formen i det andra exemplet är Léa m'a confirmé qu'elle viendrait ce soir. Skillnaden är en fråga om perspektiv. Viendrait förankrar framtiden i Léas tidigare besked; viendra förankrar den i talarens nutid och kan låta som att talaren bekräftar planen.

Även presens kan behållas för ett tillstånd som uttryckligen fortfarande gäller: Il m'a dit qu'il habite toujours à Lyon. Med habitait återger man främst situationen vid det tidigare samtalet och lämnar öppet om den gäller nu.

Tidsord och pronomen i indirekt tal

Tempus är bara en del av perspektivbytet. Personer, platsord och tidsuttryck kan också behöva ändras:

Direkt form Möjlig indirekt form Betydelseförskjutning
je / mon il, elle / son, sa talarens person återges utifrån
ici là här blir där
aujourd'hui ce jour-là i dag blir den dagen
demain le lendemain i morgon blir dagen därpå
hier la veille i går blir dagen före

Dessa byten är inte obligatoriska om platsen eller tidpunkten fortfarande är densamma. Elle m'a dit ce matin : « Je viendrai ce soir » kan samma dag återges som Elle m'a dit ce matin qu'elle viendrait ce soir. Formen le soir même blir naturlig när berättarperspektivet ligger längre från dagen i fråga.

Konjunktivens tempusföljd

Valet mellan indikativ och konjunktiv kommer före tempusvalet. Indikativ är det vanliga modus som presenterar ett innehåll som ett påstående, medan konjunktiv används när konstruktionen kräver det, exempelvis efter vouloir que, il faut que och bien que. Ett verb i dåtid gör inte automatiskt en que-sats till konjunktiv.

I modern franska har konjunktiven i praktiken ett enklare tempussystem:

Tidsrelation Modernt bruk Klassiskt litterärt bruk efter dåtid
Samtidigt eller senare Il voulait qu'elle vienne. Il voulait qu'elle vînt.
Tidigare och avslutat Il regrettait qu'elle soit partie. Il regrettait qu'elle fût partie.

Vienne är presens konjunktiv och soit partie är perfekt konjunktiv. Former som vînt (imperfekt konjunktiv) och fût partie (pluskvamperfekt konjunktiv) förekommer i äldre litteratur, historiska framställningar och avsiktligt högtidlig stil. De är viktiga att känna igen, men de låter tillgjorda i ett vanligt samtal.

Exemplet Il aurait voulu qu'elle vînt följer klassisk litterär tempusföljd: ”Han skulle ha velat att hon kom.” I nutida franska är Il aurait voulu qu'elle vienne det normala valet, även i vårdad sakprosa.

Hypotetiska följder med si

I en overklig hypotes om det förflutna står si-satsen i plus-que-parfait och följdsatsen i conditionnel passé:

  • Si j'avais su, je ne serais pas venu. — Om jag hade vetat det, skulle jag inte ha kommit.
  • Si elle avait réservé plus tôt, elle aurait payé moins cher. — Om hon hade bokat tidigare, skulle hon ha betalat mindre.

Efter hypotetiskt si används alltså inte konditionalis i själva si-satsen. Däremot kan en underordnad sats inuti konstruktionen ha konditionalis av ett annat skäl. I Si j'avais su qu'il serait parti avant notre arrivée... hör serait parti till qu'il ... efter savais och anger ett senare skeende som skulle vara avslutat före vår ankomst. Det är inte si som direkt styr den formen.

Exempel i sammanhang

Franska Svenska Kommentar
Il dit qu'il viendra lundi. Han säger att han kommer på måndag. Framtid sedd från nutid
Il a dit qu'il viendrait lundi. Han sade att han skulle komma på måndag. Framtid i förfluten tid
Nora pensait que le magasin était encore ouvert. Nora trodde att butiken fortfarande var öppen. Samtidighet efter ett dåtidsverb
Nous avons compris qu'ils avaient pris le mauvais train. Vi förstod att de hade tagit fel tåg. Handlingen inträffade tidigare
Je pensais qu'il serait venu avant midi. Jag trodde att han skulle ha kommit före lunch. Förväntad, senare avslutad handling
Elle savait que nous aurions terminé avant son retour. Hon visste att vi skulle ha blivit klara innan hon kom tillbaka. Conditionnel passé som framtid perfekt i dåtid
Le guide a expliqué que ce château date du XIIe siècle. Guiden förklarade att slottet är från 1100-talet. Presens behålls för ett bestående faktum
Ce matin, Paul m'a promis qu'il appellera ce soir. I morse lovade Paul mig att han ska ringa i kväll. Futurum knyts till talarens nutid
Ce matin, Paul m'a promis qu'il appellerait ce soir. I morse lovade Paul mig att han skulle ringa i kväll. Neutral återgivning ur det tidigare perspektivet
Elle m'a dit qu'elle habitait alors à Lille. Hon sade att hon då bodde i Lille. Alors håller kvar dåtidsperspektivet
Il faut que vous soyez prêts à huit heures. Ni måste vara klara klockan åtta. Presens konjunktiv efter il faut que
Il fallait que vous soyez prêts à huit heures. Ni var tvungna att vara klara klockan åtta. Modern franska behåller presens konjunktiv
Il aurait voulu qu'elle vînt. Han skulle ha velat att hon kom. Litterär imperfekt konjunktiv
Si j'avais su qu'il serait parti si tôt, je serais venu la veille. Om jag hade vetat att han skulle ha rest så tidigt, skulle jag ha kommit dagen före. Inbäddad framtid i dåtid plus hypotetisk följd
Quand tu arriveras, nous aurons déjà dîné. När du kommer har vi redan ätit middag. Franska använder futurum efter quand om framtiden

Vanliga misstag

Att behålla futurum utan att välja perspektiv

  • Mindre neutralt: Hier, il a dit qu'il viendra le lendemain.
  • Neutralt: Hier, il a dit qu'il viendrait le lendemain.
  • Varför: Efter ett anföringsverb i dåtid markerar viendrait framtid från den tidigare tidpunkten. Viendra är möjligt om händelsen fortfarande är framtida och talaren medvetet antar ett nutida perspektiv, men då måste även tidsuttrycket passa det perspektivet.

Att använda passé composé i stället för plus-que-parfait

  • Fel: J'ai compris qu'elle a quitté le bureau avant midi.
  • Rätt i en sammanhängande dåtidsberättelse: J'ai compris qu'elle avait quitté le bureau avant midi.
  • Varför: Hennes avfärd skedde före den tidpunkt då jag förstod saken. Plus-que-parfait gör denna ordning tydlig.

Att sätta konditionalis direkt efter hypotetiskt si

  • Fel: Si j'aurais su, je serais resté.
  • Rätt: Si j'avais su, je serais resté.
  • Varför: En overklig förutsättning i det förflutna kräver si + plus-que-parfait. Conditionnel passé hör hemma i följdsatsen.

Att använda konditionalis där konjunktiv krävs

  • Fel: Il voulait qu'elle viendrait plus tôt.
  • Rätt: Il voulait qu'elle vienne plus tôt.
  • Litterärt: Il voulait qu'elle vînt plus tôt.
  • Varför: Vouloir que styr konjunktiv. Den svenska översättningen ”han ville att hon skulle komma” får inte lura en att automatiskt välja fransk konditionalis.

Att överanvända litterära konjunktivformer

  • Onaturligt i ett vanligt samtal: Je voulais qu'il fût présent.
  • Normalt i modern franska: Je voulais qu'il soit présent.
  • Varför: Imperfekt och pluskvamperfekt konjunktiv lever främst kvar som litterära stilmedel. Att känna igen dem är viktigare än att använda dem i vardagen.

Bruk och stil

Svenska och franska liknar varandra i uttryck som han sade att han skulle komma och il a dit qu'il viendrait. Därför är framtid i förfluten tid ofta lätt att känna igen. En svensk vana kan däremot bli missvisande efter uttryck för vilja och nödvändighet. Svenskans ”skulle” motsvaras då ofta av fransk konjunktiv, inte av konditionalis: Jag ville att hon skulle stanna blir Je voulais qu'elle reste.

Franskan markerar ofta tidsnivåerna mer systematiskt i en berättelse. Plus-que-parfait är särskilt viktigt när en redan pågående dåtidshandling avbryts av information om något ännu tidigare. Svenskan använder också pluskvamperfekt, men kan ibland lämna relationen åt sammanhanget. På franska blir avait déjà fermé ofta tydligare och naturligare än a déjà fermé i en dåtidsram.

Det finns samtidigt ingen regel som säger att varje presens måste bli imparfait efter ett dåtidsverb. Allmängiltiga påståenden, definitioner och fakta kan stå kvar i presens. Valet mellan Il m'a dit qu'il était malade och Il m'a dit qu'il est malade ger dessutom olika information: den första meningen gäller hans tillstånd vid samtalet, den andra framhäver att han är sjuk nu.

Observera också en tydlig skillnad från svenskan i framtida tidsbisatser. Svenskan säger ”när du kommer”, med presens, medan franskan normalt säger quand tu arriveras, med futurum. Detta är inte bakåtförskjutning i indirekt tal, men det hör till samma större färdighet: att välja tempus efter den franska tidsrelationen i stället för att kopiera svenskans form.

Fördjupning

Konditionalis kan ha flera funktioner

Formen serait venu kan betyda mer än en sak. I Je pensais qu'il serait venu avant midi är den en förfluten framtid: vid tiden för min tanke låg hans förväntade ankomst senare. I Il serait venu si tu l'avais invité uttrycker den en följd som aldrig förverkligades. I journalistiskt språk kan il serait venu seul även markera en obekräftad uppgift, ungefär ”han uppges ha kommit ensam”. Kontexten, inte formen ensam, avgör tolkningen.

Fri indirekt stil

I skönlitterär fri indirekt stil återges en persons tankar utan anföringsverb och ofta utan citattecken. Berättelsens dåtid kombineras med ord som hör till personens eget perspektiv:

Elle regarda l'horloge. Il viendrait demain, il l'avait promis.

Här visar viendrait en framtid sedd från hennes tidpunkt i berättelsen, medan avait promis pekar på ett ännu tidigare löfte. Denna teknik gör att läsaren kommer nära personens tanke utan att texten övergår till direkt citat.

Historisk och litterär konsekvens

Äldre normer eftersträvade en striktare överensstämmelse mellan en huvudsats i dåtid och konjunktivens dåtidsformer. Därav Il fallait qu'il parlât och Elle doutait qu'il eût compris. I dagens franska blir detta normalt Il fallait qu'il parle och Elle doutait qu'il ait compris. De litterära formerna kan fortfarande skapa högtidlighet, historisk färg eller ironisk distans, men de är inte ett krav för korrekt modern prosa.

När man läser äldre texter är det därför bäst att först identifiera modus och tidsrelation: parlât är imperfekt konjunktiv och uttrycker samtidighet eller senare handling efter en dåtidsram; eût compris är pluskvamperfekt konjunktiv och uttrycker något tidigare. Då blir de ovanliga ändelserna mindre skrämmande.

Övningstips

  1. Rita tre punkter på en tidslinje. Skriv ett anföringsverb i dåtid i mitten. Placera sedan bisatsen som samtidig, tidigare eller senare och välj imparfait, plus-que-parfait eller conditionnel présent. Lägg till conditionnel passé när den senare handlingen ska vara avslutad före en viss gräns.
  2. Gör om korta citat i två versioner. Utgå från exempelvis « Je finirai demain ». Skriv först Elle dit qu'elle finira demain och sedan Elle a dit qu'elle finirait le lendemain. Byt också pronomen och tidsord, inte bara tempus.
  3. Jämför modernt och litterärt bruk. När du möter vînt, fût eller eût fait, skriv om meningen med vienne, soit eller ait fait. Öva främst på att känna igen de litterära formerna; använd de moderna när du själv talar och skriver.

Relaterade begrepp

  • Förkunskap: Konditionalis perfekt — behövs för avslutade framtida skeenden sedda från dåtid och för overkliga följder i det förflutna.

Förkunskapskrav

Conditionnel passé i franskaB2

Fler C1-begrepp

Detta begrepp på andra språk

Jämför på alla språk