Återgivna frågor i engelskan
Reported Questions
Den här artikeln ingår i grammatikträdet för engelska på Settemila Lingue.
Kort sagt
När du berättar vad någon frågade använder du ask + if/whether för ja- och nej-frågor, men behåller frågeordet i andra frågor. Den återgivna delen får samma ordföljd som ett påstående: He asked where I lived betyder ”Han frågade var jag bodde”. Efter asked flyttas verbformen ofta ett steg bakåt i tiden, och ett vanligt återgivande avslutas med punkt, inte frågetecken.
Överblick
En direkt fråga återger någons exakta ord: “Where do you live?” – ”Var bor du?” En återgiven fråga berättar i stället vad personen ville veta: He asked where I lived – ”Han frågade var jag bodde.” Det är en del av indirekt tal, alltså att återge innehållet i det någon sagt utan att citera ordagrant.
Det här behövs när du sammanfattar ett telefonsamtal, berättar om en anställningsintervju eller förklarar vad en kollega undrade. På B1-nivån är huvudmålet att välja rätt inledning och att släppa den direkta frågans ordföljd. Därefter blir det viktigt att anpassa personer, tider och platser så att återgivningen stämmer med situationen.
Svenskan ger mycket hjälp: ”Kommer du?” blir ”Hon frågade om jag kom”, och ”Var bor du?” blir ”Han frågade var jag bodde”. Engelskan fungerar liknande, men har två saker som lätt ställer till det: frågehjälpen do/does/did ska bort, och svenskans som i ”vem som ringde” ska inte översättas med ett extra ord.
Så fungerar det
1. Börja med vem som frågade
Det vanligaste verbet är ask, ”fråga”. Det kan stå ensamt eller följas av den person som fick frågan:
- She asked where I lived. – Hon frågade var jag bodde.
- She asked me where I lived. – Hon frågade mig var jag bodde.
Me visar här vem frågan riktades till. Det är ett pronomen, alltså ett ord som ersätter exempelvis ett namn. Sätt inte to framför personen efter ask i den här konstruktionen.
När själva frågan ska läggas till väljer du mellan två huvudmönster:
| Frågetyp | Mönster med exempel | Svensk motsvarighet |
|---|---|---|
| Fråga som kan besvaras med ja eller nej | She asked if I was ready. | Hon frågade om jag var klar. |
| Samma frågetyp med ett annat inledningsord | She asked whether I was ready. | Hon frågade om jag var klar. |
| Fråga med frågeord | She asked when I was leaving. | Hon frågade när jag skulle åka. |
2. Ja- och nej-frågor behöver if eller whether
En ja- och nej-fråga börjar ofta med ett verb: Are you…?, Do you…?, Have you…? eller Can you…? När den återges lägger du till if eller whether. Båda motsvarar svenskans ”om” i det här sammanhanget.
“Are you coming?” – ”Kommer du?”
She asked if I was coming. – Hon frågade om jag skulle komma.
“Have you finished?” – ”Är ni färdiga?”
They asked whether we had finished. – De frågade om vi var färdiga.
If betyder alltså inte ”om” som i ett villkor här. Personen säger inte att något ska hända på ett visst villkor, utan återger en fråga. Använd inte that: det inleder ofta återgivna påståenden, men kan inte ersätta if/whether i det här mönstret.
3. Behåll frågeordet i andra frågor
Om den direkta frågan innehåller ett frågeord behåller du det: where (var eller vart), when (när), why (varför), who (vem), what (vad), which (vilken) eller how (hur).
Hela frågeuttrycket följer med, inte bara det första ordet:
“What time is it?” – ”Vad är klockan?”
She asked me what time it was. – Hon frågade mig vad klockan var.
“How much does the ticket cost?” – ”Hur mycket kostar biljetten?”
He asked how much the ticket cost. – Han frågade hur mycket biljetten kostade.
Lägg inte till if före frågeordet. Det är antingen if/whether eller ett frågeord, inte båda tillsammans.
4. Använd påståendets ordföljd
Den viktigaste regeln är att subjektet kommer före verbet i den återgivna frågan. Subjekt betyder den eller det som gör något, eller som meningen handlar om. I I lived är I subjekt och lived verb.
Den återgivna frågan är en bisats, alltså en del som hör ihop med en större sats. Den är inte längre en självständig fråga.
| Direkt fråga | Återgiven fråga | Svensk återgivning |
|---|---|---|
| Where is the station? | He asked where the station was. | Han frågade var stationen låg. |
| Why are they waiting? | She asked why they were waiting. | Hon frågade varför de väntade. |
| Can you help? | He asked whether I could help. | Han frågade om jag kunde hjälpa till. |
| Where do you live? | He asked where I lived. | Han frågade var jag bodde. |
| When did she leave? | They asked when she had left. | De frågade när hon hade gått. |
Engelskans do, does och did används som hjälpverb, alltså verb som hjälper till att bygga frågan. När frågeformen försvinner behövs de inte för den uppgiften. Tiden uttrycks då i själva verbformen: do you live blir exempelvis I lived, inte I did lived.
Andra hjälpverb försvinner däremot inte automatiskt. Have i en sammansatt tidsform och can för förmåga behövs fortfarande, men placeras efter subjektet och kan ändra form.
5. Anpassa verbets tidsform
Tempus betyder verbets tidsform. Om inledningsverbet står i dåtid, som asked, flyttas tempus ofta ett steg bakåt. Det kallas tempusförskjutning.
Följande tabell visar vanliga förändringar när en fråga återges senare. Översättningarna visar den återgivna meningen; svenskan behöver inte alltid välja exakt motsvarande tidsform.
| Vanlig förändring | Direkt fråga | Återgiven fråga | Svensk återgivning |
|---|---|---|---|
| Nutid blir dåtid | Do you work here? | She asked if I worked there. | Hon frågade om jag arbetade där. |
| Pågående nutid blir pågående dåtid | Are you waiting? | He asked if I was waiting. | Han frågade om jag väntade. |
| Har gjort blir hade gjort | Have you booked? | She asked whether I had booked. | Hon frågade om jag hade bokat. |
| Enkel dåtid blir ofta hade gjort | Did you lock the door? | He asked if I had locked the door. | Han frågade om jag hade låst dörren. |
| Framtidsformen ändras | Will you come? | She asked whether I would come. | Hon frågade om jag skulle komma. |
| Kan blir kunde | Can you swim? | He asked if I could swim. | Han frågade om jag kunde simma. |
Had booked och had locked är exempel på pluskvamperfekt, formen som beskriver något som redan hade hänt vid en tidpunkt i det förflutna. Den byggs med had och verbets perfektparticip, den form som också används efter have, till exempel booked, seen och gone.
Formen med had flyttas inte ytterligare bakåt. Would, could, should och might brukar också vara oförändrade. Alla frågor kräver dock inte tempusförskjutning; se användningskommentarerna längre ned.
6. Kontrollera personer, tid och plats
Pronomen ändras efter vem som faktiskt avses. Om någon frågar dig “Do you like your new job?” (”Trivs du på ditt nya jobb?”), kan du återge det som She asked if I liked my new job – ”Hon frågade om jag trivdes på mitt nya jobb”. Här blir you till I och your till my.
Men you blir inte alltid I. Återger du en fråga som ställdes till din bror kan det i stället bli he. Tänk på personerna, inte på en fast utbytestabell.
Även tids- och platsuttryck kan behöva ändras: here (här) till there (där), today (i dag) till that day (den dagen), och tomorrow (i morgon) till the next day (nästa dag). Ändra bara när perspektivet verkligen har ändrats. Om du fortfarande står på samma plats kan here vara helt rätt.
Exempel i sammanhang
Här finns både korta återgivningar och mer vardagliga situationer. Lägg särskilt märke till ordföljden efter frågeordet eller if/whether.
| Engelska | Svenska | Att lägga märke till |
|---|---|---|
| She asked if I was coming. | Hon frågade om jag skulle komma. | Ja- och nej-fråga med påståendets ordföljd. |
| He asked where I lived. | Han frågade var jag bodde. | Frågeordet behålls; frågehjälpen försvinner. |
| They asked whether we had finished. | De frågade om vi var färdiga. | Något skulle redan vara avslutat. |
| She asked me what time it was. | Hon frågade mig vad klockan var. | Hela frågeuttrycket står före subjektet. |
| The receptionist asked if we had a reservation. | Receptionisten frågade om vi hade en bokning. | Här betyder verbet att ha något. |
| My manager asked when I could start. | Min chef frågade när jag kunde börja. | Förmåga eller möjlighet uttrycks med hjälpverb. |
| We asked why the train was delayed. | Vi frågade varför tåget var försenat. | Subjektet står före verbet även efter ”varför”. |
| Leo asked how much the repairs would cost. | Leo frågade hur mycket reparationerna skulle kosta. | Prisfråga med framtid sedd från dåtiden. |
| The nurse asked whether I had taken my medicine. | Sjuksköterskan frågade om jag hade tagit min medicin. | Medicinen skulle ha tagits före frågan. |
| I asked who had called while I was out. | Jag frågade vem som hade ringt medan jag var borta. | Inget extra ord motsvarar svenskans ”som”. |
| She asked which bus went to the airport. | Hon frågade vilken buss som gick till flygplatsen. | Frågeuttrycket är självt subjekt. |
| They asked whether we wanted tea or coffee. | De frågade om vi ville ha te eller kaffe. | Två uttryckliga alternativ. |
| He asked me where I had bought my coat. | Han frågade mig var jag hade köpt min kappa. | Köpet skedde före frågan. |
| The driver asked how long we were staying. | Chauffören frågade hur länge vi skulle stanna. | En pågående form kan beskriva en planerad vistelse. |
Vanliga misstag
1. Att behålla frågans omvända ordföljd
- Fel: She asked where was the station.
- Rätt: She asked where the station was. – Hon frågade var stationen låg.
I den återgivna delen ska subjektet the station stå före was. Tänk på svenska ”var stationen låg”, inte på den direkta frågan ”Var låg stationen?”.
2. Att låta frågehjälpen stå kvar
- Fel: He asked where did I live.
- Rätt: He asked where I lived. – Han frågade var jag bodde.
Did behövs inte längre för att bygga en fråga. Låt det vanliga verbet bära tidsformen.
3. Att glömma inledningen till en ja- och nej-fråga
- Fel: She asked I was ready.
- Rätt: She asked if I was ready. – Hon frågade om jag var klar.
Precis som svenskans ”om” binder if eller whether ihop delarna. That fungerar inte som ersättning här.
4. Att direktöversätta svenskans ”som”
- Fel: He asked who that had called.
- Rätt: He asked who had called. – Han frågade vem som hade ringt.
Svenskan behöver ”som” i den här typen av indirekt fråga. Engelskan låter who ensamt vara subjekt; något extra that ska inte läggas till.
5. Att sätta to efter ask
- Fel: She asked to me why I was late.
- Rätt: She asked me why I was late. – Hon frågade mig varför jag var sen.
Personen följer direkt efter asked. Jämför gärna med said to me, ”sade till mig”, som har en annan uppbyggnad.
6. Att sätta frågetecken på en vanlig återgivning
- Fel: He asked whether I was tired?
- Rätt: He asked whether I was tired. – Han frågade om jag var trött.
Meningen berättar vad han frågade; den ställer inte själv en fråga till läsaren. Det är hela meningens funktion som avgör sluttecknet.
Att tänka på i användningen
Tempusförskjutning är inte en mekanisk regel
Efter ett inledningsverb i nutid behåller man normalt den tidsform som passar innehållet:
- She asks where you live. – Hon frågar var du bor.
- He wants to know whether you have finished. – Han vill veta om du är klar.
Även efter asked kan nutid behållas när informationen fortfarande gäller och talaren vill framhäva det:
- A visitor asked where the museum is. – En besökare frågade var museet ligger.
Was hade också varit möjligt här. Dåtid i en återgiven fråga betyder alltså inte automatiskt att museet har flyttat eller att uppgiften har slutat gälla. Den kan bara följa berättelsens dåtidsperspektiv.
Enkel dåtid kan ibland behållas, särskilt när tidpunkten redan är tydlig: She asked where I went last summer – ”Hon frågade vart jag åkte förra sommaren”. Formen had gone kan också användas. Välj tidsform så att ordningen mellan händelserna blir begriplig; försök inte flytta varje verb bakåt utan att tänka på betydelsen.
If och whether i vardagligt och formellt språk
Efter ask är båda vanliga och korrekta. If är ofta det enklaste vardagsvalet. Whether passar särskilt bra när två alternativ uttrycks eller när stilen är mer formell.
- She asked whether I wanted to stay or leave. – Hon frågade om jag ville stanna eller gå.
Skillnaden är inte att if skulle vara slarvigt eller att whether bara får användas i skrift. För de flesta enkla återgivna ja- och nej-frågor kan du välja vilket som helst.
Välj ett verb som passar vad du menar
Ask återger att någon frågade. Want to know betyder att någon vill veta. Wonder beskriver ofta att någon undrar, utan att nödvändigtvis säga frågan högt:
- I wondered why she was leaving. – Jag undrade varför hon skulle gå.
Samma ordföljd används, men wondered påstår inte att en fråga faktiskt ställdes.
Fördjupning
När frågeordet självt är subjekt
Jämför två frågor:
- “Who called?” – ”Vem ringde?”
- “Who did you call?” – ”Vem ringde du?”
I den första frågan är who den som ringde, alltså subjekt. I den andra är you subjekt, medan who anger den som blev uppringd. Den skillnaden finns kvar i återgivningen:
- She asked who had called. – Hon frågade vem som hade ringt.
- She asked who I had called. – Hon frågade vem jag hade ringt.
Grundregeln är fortfarande påståendets ordföljd. Skillnaden är att den första meningen inte behöver ett separat I, he eller they efter who. Samma sak gäller exempelvis what happened, ”vad som hände”, och which bus goes there, ”vilken buss som går dit”.
När whether behövs
Det finns närliggande konstruktioner där if inte kan ersätta whether:
- We talked about whether the plan would work. – Vi pratade om huruvida planen skulle fungera.
- She asked whether to wait. – Hon frågade om hon skulle vänta.
- He asked whether or not we agreed. – Han frågade om vi höll med eller inte.
Efter en preposition, ett relationsord som about (om), används whether. Detsamma gäller före to plus infinitiv, verbets grundform, som i to wait. När or not står direkt efter inledningsordet väljer du också whether.
Står or not sist fungerar däremot båda: He asked if we agreed or not betyder också ”Han frågade om vi höll med eller inte”. Formen med whether to wait fungerar när sammanhanget gör det tydligt vem som ska vänta; en fullständig sats är tydligare om flera personer kan avses.
Indirekt fråga i en mening som själv är en fråga
Regeln om punkt gäller vanliga återgivningar, inte varje mening som innehåller en indirekt fråga:
- Do you know where the station is? – Vet du var stationen ligger?
- Can you tell me whether the shop is open? – Kan du säga om butiken är öppen?
Här är hela meningen en direkt fråga till den som lyssnar, så frågetecknet behövs. Den inbäddade delen har ändå påståendets ordföljd: the station is och the shop is.
Fråga om förmåga eller be någon göra något?
“Can you open the window?” – ”Kan du öppna fönstret?” – kan vara en verklig fråga om förmåga, men är oftast en begäran. Återgivningen bör spegla avsikten:
- She asked whether I could open the window. – Hon frågade om jag kunde öppna fönstret.
- She asked me to open the window. – Hon bad mig öppna fönstret.
Den andra meningen återger en uppmaning, inte en ja- och nej-fråga. Om någon ber om hjälp blir ask + person + to ofta naturligare än att återge frågans yttre form. Vid en nekad uppmaning används not to: She asked me not to open the window – ”Hon bad mig att inte öppna fönstret”.
Nekade frågor blir ofta neutrala i återgivningen
En direkt fråga som “Don't you like it?” – ”Tycker du inte om det?” – kan uttrycka förvåning eller söka bekräftelse. En neutral sammanfattning kan vara She asked if I liked it – ”Hon frågade om jag tyckte om det”. Om förvåningen är viktig behöver den framgå av sammanhanget. Behåll inte automatiskt varje detalj i frågeformen när det skulle förvränga vad personen ville veta.
Tips för att öva
- Sortera innan du skriver om. Samla sex vardagsfrågor, till exempel från ett möte eller en hotellincheckning. Markera vilka som kräver if/whether och vilka som redan har ett frågeord. Skriv sedan återgivningarna med She asked… och kontrollera att subjektet står före verbet.
- Öva med två tydliga perspektiv. Skriv först en fråga som ställs till dig i dag. Återge den sedan som om du berättade om den nästa vecka på en annan plats. Kontrollera personer, tidsform och ord för tid och plats var för sig. Ändra inte sådant som fortfarande syftar rätt.
- Jämför svenska och engelska högt. Använd par som ”vem som ringde” och who called, samt ”var hon bodde” och where she lived. Träna särskilt på att inte lägga in ett engelskt ord för svenskans ”som” och på att ta bort frågehjälpen do/does/did.
Relaterade begrepp
- Förkunskap: Återgivna påståenden – ger grunden för tempusförskjutning och ändringar av personer, tid och plats. Återgivna frågor bygger vidare på detta med if/whether, frågeord och påståendets ordföljd.